Många kända låtar kretsar kring ackord D. Ett exempel är Lynyrd Skynyrd’s klassiker ”Sweet home Alabama” som inleds med att gitarristen slår an tonerna i ett D-dur. I den här texten kan man lära sig mer om ackordet och teorin bakom.

Ett D-durackord utan färgningar består av tonerna D, F# och A. Bland de här tonerna kan man identifiera F# som den ”glada” tonen. Om man istället sänker F# ett halvt steg till F får man ett D-moll och därmed ett mer sorgset ackord. Skulle man lägga till ett C# i ett D-dur får man ett majackord, en typ av ackord som är vanligt inom bland annat jazz. Majackord är till skillnad från dur och moll lite svårare att beskriva, men många kallar det för ”vemodigt” eller ”dissonant”.

Genre

I de mer populära genrerna hör man dock sällan ett D-dur och ett D-moll i samma låt. Att blanda båda dessa låter ganska experimentellt och är vanligare att höra inom sådana genrer, däribland jazz. Några ackord som vanligtvis följer ett D-dur är B-moll, G-dur, A-dur, F#-moll och E-moll. Ackord som följer Dm kan istället vara F-dur, A-moll eller C-dur. D-dur skalan består av tonerna D, E, F#, G, A, B och C#, medan mollskalan går D, E, F, G, A, A# och C.

På exempelvis gitarr är D ett ganska enkelt ackord att spela och är vanligt förekommande. För att spela det sätter man bara pekfingret på andra bandet på fjärde strängen, ringfingret på tredje bandet på femte strängen och långfingret på det andra bandet på den sista strängen. Den tredje strängen är lös, och man får se till här att inte träffa de två översta strängarna när man spelar ett D-dur.